Det här är inlägget jag inte vill skriva. De ord man inte vill ska tala sanning. Igår somnade Sammie in. Min absoluta klippa när det var jobbigt, en fantastisk läromästare i träningen och en bästa vän som bidrog till många underbara och roliga stunder. Det är svårt att med ord beskriva vad hon betyder för mig, och jag tänker inte försöka. Inte än i alla fall. Saknaden ligger över mig, och tårarna rinner okontrollerbart i perioder.

Igår somnade hon in i mitt knä. Sådär som vi började vår resa för elva år sedan, när du valde mig genom att placera dig i mitt knä och vägra flytta på dig. Fantastiska, envisa blandras.

Tack för allt min älskade vän! Tack för det du lärt mig, för allt du lärt Fara. Vi saknar dig. Idag när jag vaknade sken solen. Det dimmiga, grådisiga täcket var borta. Nu har du inte ont längre.

Sov gott världens bästa tant ♥