Konstigt det här med nervositet egentligen. Förra hösten när vi skulle till Mjölby och göra MH:t med hela kullen, var jag så vansinnigt nervös. Igår däremot så var jag ganska lugn, lite spänd såklart men inte alls farligt. Jag hade bestämt att inte göra själva ”testet” till mer än vad det faktiskt är, en beskrivning på vad jag har för hund. Helen följde med som moraliskt stöd och filmare, och vi åkte tidigt för att kunna ta det lugnt och komma i tid. Helen hittade ett MH på Kumla BK som skulle hinnas med innan Fara och Rymma drog igång med sina löp, men tyvärr knep inte Rymma så länge.
Fara var taggad som tusan trots att klockan inte var med än 5.00 när vi åkte. Vi stannade typ halvvägs och rastade och hon fick röja runt en stund lös i skogen. På plats på brukshundklubben runt halv åtta, och Fara var första hund. En kort rastrunda, och lite lydnad och bus för att värma upp – något jag bestämt mig för att göra efter förra gången.
Denna gång var det bara karlar på MH:t 
Men det vara bara att hålla tummarna och hoppas att det vi jobbat med skulle visa sig. Hanteringen gick bra, hon tycker inte det är världens roligaste men hon blev inte låg. Sedan kom momentet som Fara absolut inte gillar, och det var där hon bestämde sig för att testledaren inte var något att lita på förra gången. Den här gången gick det dock mycket bättre! Denna testledare var det lite med ”jävlar anamma” i! Han började med att försöka locka henne ifrån mig efter order från beskrivaren, men hon ville helst inte hänga med. Då tog han henne och helt enkelt bara gick, och då ser man hur Fara ändrar på sig. Hon behöver den tydligheten, att det här gör vi och så här ska du göra. Hon engagerar sig inte i testledaren men följer med honom utan att streta emot och hanteringen var inga problem. Hon släpade honom inte heller tillbaka till mig (tror jag)
På leken syntes det att vi lekt mycket den senaste tiden. Så fort jag tog henne i halsbandet så gick hon in i att nu ska vi leka! Hon kampade riktigt bra med testledaren, och hade jättefin bakåtsträvan när han var passiv.
Lilla jakten sprang hon inte på, varken första eller andra gången. Jag tyckte att hon såg intresserad ut, men hon vet som sagt att hon inte får röra leksaker hur som helst
I aktiviteten trodde jag hon skulle gapa mer, men hon var tyst. Snurrade runt, nosade, käkade gräs, kissade osv. Jag stod och tittade upp i ett träd så jag får kolla på filmen sen.
Jag trodde faktiskt hon skulle leka på stora jaktbytet, och jag tror även hon skulle ha gjort det om vi fått lite mer tid och figgen hade jobbat bättre. Hon var väldigt intresserade och sprang ända ut, men vände och kom tillbaka. Sedan sprang hon ut halvvägs igen, och där bröt man. Reglerna är väl sådana men jag är nästan hundra på att hon hade sprungit ut och lekt om hon fått lite mer tid på sig.
Jag lattjade och klappade om henne mellan varje moment, men hon höll överlag ihop fint. På dumpen så blev hon lite skraj, hon pep till och stannade, men hon blir inte arg. Sedan går hon runt overallen så jag hinner gå halvvägs när hon går fram och kollar av den. Hon har inget större intresse eller rädsla för den när vi går förbi. Beskrivaren gav henne en 5 på rädsla på skramlet, något jag inte kände att hon gjorde men filmen får utvisa. Även här behöver hon lite stöd så när jag gått halvvägs knatar hon fram och nosar av. Inget kvarstående vad jag kan se heller 
Sedan var dags att möta äckliga spöken i skogen. Publiken stod och pratade under momentet vilket jag kan tycka är väldigt onödigt. Inget som störde oss dock. Här trodde jag faktiskt Fara skulle agera annorlunda, ta till mer hot och våga stå kvar längre. Hon stod kvar en stund men valde sedan att backa iväg. Även här ville hon runda spökena från det håll de kom ifrån, och hann ställa mig brevid spöket innan hon kommer fram. Hon visar inget större intresse, det är en människa typ. Hon är mer intresserad av var de kom ifrån och vill kika där. Men hon går fram till båda spökena och de får klappa henne.
Vid det här laget har hon fäst sig vid testledaren 
Hänger på honom, och hon leker ännu bättre under andra leken. Skotten var inga problem, varken under lek eller passivitet. Hon kollar var det kom ifrån men inget mer – vilket jag inte heller har oroat mig för trots att hon är sparsamt utsatt för skott.
Beskrivaren tycker det är en trevlig hund, som är lite småosäker för människor. Hon har inga större problem med hantering men slipper gärna om det är människor hon inte känner. Hon leker gärna och kampar bra. Han tycker hon visar stor nyfikenhet, och har inga problem att lösa saker och ting. Hon visar inte heller några kvarstående rädslor. Hon väljer att gå ifrån problemet istället för att ta fighten och visar knappt något hot genom hela testet. Fara bygger på sig lite grann, men hon håller ihop mycket bättre än vad jag trodde. Och istället för att leka sämre så leker hon mycket bättre på andra leken. Helen sa till beskrivaren att vi får belöna upp henne på karlar, men det tyckte han inte man skulle göra på flickor haha 
Lite skit får man höra med, som vanligt på hundtillställningar. Det stör mig när folk som inte ens har rasen kommenterar min hund, och som tydligen inte har så stor koll på vad de själva har i snöret heller. Men jag är nöjd med dagen, och Fara uppförde sig så som jag trodde och i vissa fall bättre. Hon saknar bitar, och vi ska fortsätta jobba med dem. Och det känns så jäkla skönt att ha det här avklarat! Nu ska vi ta och fixa till appellen!