Ju mer tid jag spenderar ifrån min Fara, ju mer inser jag hur mycket jag tycker om den hunden! Och jag saknar henne verkligen när vi inte är på samma ställe. Sammie har självklart en stor plats i mitt hjärta, men Fara är något alldeles speciellt. Från den stunden att jag visste att det var valpen med rosa halsband som skulle följa med hem, så har det varit hon och jag. Hon är otroligt bortskämd och är sällan borta från sin matte mer än fyra timmar i sträck. Därför är det jobbigt för henne nu när jag inte är hemma. Å andra sidan så vet jag att hon alltid väljer mig – i alla lägen!

Fara har varit, och är, den där drömhunden! För trots sina brister så är hon helt fantastisk. Hon kan vara en riktigt pain in the ass, och ibland undrar jag vad jag gjort för ont för att få denna djävulshund. Men sen på kvällen när hon kryper nära, nära mig i sängen, ja då kan jag bortse från det. Hon är en riktig clown och inte klok på en enda fläck. Fara är den första hund jag sett som verkligen kan smyga fram. Om det är ett ben hon vill ha, eller något hon blivit lite skraj för då smyger hon fram, och sätter ner tassarna så mjukt och går så stelt att man verkligen inte hör henne

De här två åren jag haft henne, så tror jag att jag lärt mig mer om hundars beteenden än vad jag gjort under hela min hundkarriär. Jag har ändrat min hundträning helt och komplett, och för första gången kunnat uppnå resultat. Hon är en hund som behöver upplevas, och jag kan varken beskriva henne eller hur mycket jag tycker om henne, i ord!

Är hund-hus- och kattvakt ett par dagar, så jag sitter ute på vischan Så inte mycket uppdateringar ett par dagar!

Varje gång jag ser en Cavalier klappar mitt hjärta ett par extra slag! Det kanske blir en liten sådan nästa gång i alla fall.

Nu är den andra och tre utställningar i år avklarad. Det har fungerat bra som vanligt, och min plats har varit i sekretariatet och fotograf. Utställning är inte min grej verkligen, att utöva alltså. Jag förstår mig helt enkelt inte på det. Man kånkar med sig 3 ton utrustning för att kanske åka ut direkt, och det visar ändå inte något av hundens arbetsegenskaper. Mina hundar är finast ändå Men jag tycker ändå det är roligt att se alla raser, och verkligen få se rastypiska sådana.

Det känns som vi smått börjar komma igång med träningen igen. Under hösten har vi fått i ”läxa” att skriva träningsdagbok, och eftersom jag vet att jag brukar orka skriva i ungefär en vecka, så knåpade jag ihop ett enkelt i excel som man kan skriva ett par stödord i. Nackdelen är att man ser hur jäkla lite man tränar

För tillfället läggs kraftansträngningen på fria följet i första hand (obefintliga halter och gå-framför-matte-vändningar), och inkallning med ställande i andra hand. Rutan har vi kört lite smått, men jag tänkte ägna ett inlägg till just rutan i morgon eller så.

Imorgon kväll drar jag till Faras uppfödare för att vara hund och husvakt tills på onsdag

Jag älskar Dalmatiner på bild!

Igår började tävlingslydnaden igen, och jag anmälde mig som sagt även till denna termin. Vårterminen gav oss så otroligt mycket med Lena och Ingers petiga ögon. Och det märktes att kursen fått bra betyg eftersom det var ”rusning” till platserna – skoj! Vi går med inriktning på de högre klasserna nu i höst, och tanken är som sagt att ta tvåan i år. Det finns även ett lydnadsprov med på kursplaneringen

Fara var mellan golv och tak på kursen, eller uppe bland molnen rättare sagt. Och då hade vi ändå gått en längre promenad innan och värmt upp med just lydnad i en halvtimme innan start. Men träningsuppehåll är antagligen inte vår grej Jag måste liksom vänja in henne vid regelbunden träning någon vecka innan man kan köra på, efter ett kortare uppehåll. Igår sprang Fara fort, hon missade leksaken och bet matte hårt, kröp runt på planen när vi pratade. Ja, hon var sig själv med andra ord.

Men, det finns oftast ett men, hon kunde faktiskt fokusera längre stunder ibland. Och hon kunde ligga korta platsliggningar när jag stod och pratade. Fria följet såg bra ut under raksträckorna, men vändningarna måste vi VERKLIGEN ta tag i! Tvåans hopp har jag inte lagt någon större vikt. Hon har ett bra frivilligt hopp så jag tror inte det ska vara några problem att lägga till ett sitt på det.

Rutan då, allas ”det-ger-mig-gråa-hår-moment”. Visst, vi har ingen vidare ruta i dagsläget eftersom vi bara jobbat med den en kortare period. Men, med risk för att låta dryg, så tror jag inte att just rutan kommer bli några större problem för oss. Det lär väl komma tillbaka och bita mig i röven om ett par månader, men hon har tryck ut, hon börjar lära sig var mitten är (shejping är grejen!), och stadgan i stå har hon.

Inkallning med ställlande (och läggande) är det jag skulle vilja jobba mycket med. Ett halvdant stopp får vi till men petnoga som man är, och borde vara, så skulle man vilja ha den där kraften i ställandet. Vi får se vad man kan hitta på. Alla tips jag fått hittills kräver så mycket hjälper som jag helst inte vill ta till om de faktiskt inte behövs. Jag jobbade med extern belöning igår, och man såg en viss skillnad i stoppen efter ett tag, men eftersom hon har sån jäkla fart blir det lite segt i mina ögon.

Fjärren är lite gapig i dagsläget, plus att jag skulle vilja få upp sitten ännu mer. Men det går fort i alla fall

Fara och Thilde delar på pipleksaken

De närmsta veckorna känns lite småhektiska. Jag har väl tagit på mig lite för mycket, men det är bara skoj som tur är Igår hade jag fixat en samträning på klubben och det var nog ett tiotal som kom och tränade lydnad. Jag hade inte så mycket inspiration till lydnad men vi minglade lite och körde lite fritt följ. Fara var övertaggad som tusan och det är ju inte konstigt. Hon fick även springa en tre-skicks budföring till Helen. Och, haha, ingångarna är väl knappast befintliga. Fara har också lite svårt att leka på avstånd från mig, dels för att hon är ”lite” mammig men även att jag inte tänkt i de banorna – och det straffar sig nu. Men nu vet man till nästa valp.

I går var jag och tittade på två lägenheter. Och jag blev lite kär i den första! En jättefräsch, nyrenoverad tvåa som räcker gott och väl till oss. Huset är lite lyhört, det är på första våningen och huset har varit lite rörigt förut (men det börjar lugna sig), men fördelarna väger upp. Köket är jättefint, med nya vitvaror, fönster upp mot skogen, granitbänkar och nya köksluckor. Golvet är visserligen ingen parkett, förutom ett mörkt, nytt ekliknande golv i vardagsrummet Vardagsrummet är ljust och har en ganska djup balkong. Även sovrummet är stort, med många garderober, och badrummet är jättelitet haha. Den andra lägenheten fick jag inte riktigt samma känsla av, trots att den var ljus och fräsch. I det huset bodde det även bara pensionärer medan i det andra är det yngre som även har hund.

Idag ringde jag till bostadsbolaget och sa att jag fortfarande var intresserad och hon sa att jag var först i kön så jag fick den om jag ville Så den 1/9 får jag tillgång till den och det är verkligen skitskoj! Det kommer bli tight pengamässigt, men det hör väl till som student. Jag ska även vinna lite pengar tänkte jag så jag kan inreda lägenheten också haha. Fördelen med att bo i en mindre stad är att väntetiderna knappast är långa. Jag la intresseanmälan förra fredagen

Idag har vi varit på Thildes dop, och jag och Jennie var som när Linus döptes, faddrar. Så vi fick stå där framme med prästen och verka var intresserade av den kristna läran

Veckan som kommer är väldigt uppbokad, men det ska nog reda ut sig. Jag ska på två lägenhetsvisningar, och förhoppningsvis visar det sig vara fräscha tvåor. Sedan ska vi ha träningsgrupp två gånger denna vecka, styrelsemöte, fixa till utställningen, och sedan jobba på det

Men som sagt, vi återkommer

Hon har de riktiga ”Fallmans-öronen” Jag har dem med haha

Det är nästan så man kan börja damma bort spindelväv här inne Inte mycket uppdaterat så att säga. Jag jobbar, tränar, letar lägenhet, promenerar hundar och så tänkte jag försöka få ut en ny layout. Så vi återkommer!

Eftersom jag glömde bort det igår, så får jag skriva det idag – grattis tant Zindy på 11-årsdagen! Jag förstår inte att mina tanter redan är 10 och 11 år – var har tiden tagit vägen?

Jenna och Zindy på en uppvisning i Folkets park

Städar om dagarna, eller ja om förmiddagarna rättare sagt. Det duger och funkar så att säga. Men det har varit varmt! Vädret brukar jag inte klaga på (bara ibland  – om det regnar ), men de senaste dagarna har man gått i en halv dvala. Hundarna tycker inte det är så jätteskoj heller precis men värme är lika med mycket bad enligt dem.

Det känns skönt att veta att man har något spännande att se fram emot i höst! Det ska bli skoj att plugga, och då ett ämne som man är intresserad av. På tal om webb så måste jag byta ut layouten på hemsidan! Om jag kunde sparka mig själv där bak skulle jag det. Det här var ju en temporär, blek, tråkig design som skulle bytas ut illa kvickt – och har nu legat kvar i 4 mån
Lydnadsträning har inte varit att tänka på men det är väl bäst att dra igång lite smått om vi ska ta tvåan i år också. Och oj, vad det finns mycket att jobba på! Platsliggningen har väl fortfarande prio ett tillsammans med fria följet. Sedan är det ju nyinlärning på det andra, men där har vi kommit en bit känner jag. Fjärren tror jag inte ska bli några problem, så länge jag håller på kriterierna, och inkallningen har jag inte bestämt hur jag ska lära in riktigt än. Men målet var ju uppflytt till klass 3 under 2010 så vi har ju ett tag på oss

Fara tackar för grattis här och på FB! Hon tycker hon borde ha fått fler presenter. De hon fick, gav hon däremot högt betyg

Idag kom äntligen antagningsbeskedet! Och jag blev antagen till mitt förstahandsval Jag har verkligen funderat om det varit kört, i och med att mitt snittbetyg visst är helt okej men det var allt som allt 600 sökande till mitt program, 250 förstahandssökande, och runt 60 kom in tror jag. Men det räckte om än att det var på håret

Jag kommer läsa på distans på ett program i Kalmar, som inriktar sig på programmering främst mot webb – och det ska bli väldigt roligt! Jag har även bestämt mig för att ta studiemedlet plus lånet, för nu ska jag och Fara minsann äntligen flytta! Lägenheter finns det, så vi får se, men vi flyttar antagligen i höst

En spännande tid framöver helt klart

Inte fotat så mycket den senaste tiden, men jag gillar den här. Hon börjar bli lite grå om näsan