Jag vet inte hur många gånger jag har tryckt på ”skapa nytt inlägg” här på bloggen. Men jag inser varje gång –  jag vet inte vad jag ska skriva om. Det har inte hänt något, samtidigt som det har hänt allt för mycket. Tiden får visa. Med fokus på studier, och inte på hundträning finns det inte något ”hundigt” att berätta om heller. Men som vanligt finns det planer med både blogg, diverse projekt och självklart Fara. En spark i baken är vad som behövs, för det är bara att inse – den där pausknappen i livet finns inte att klicka på när man behöver komma ifatt och andas.

Tills dess uppdaterar jag sporadiskt min Instagram-feed, och den kan man kolla in här om man inte har appen själv: http://instagrid.me/tess_andersson_/

Och kanske lite musik på det? Just nu lyssnar jag personligen på det här. Väldigt blandat, och väldigt corny

Det krävs en promenad genom hagar, och parering mellan koskit – men det kan det vara värt.

Dagarna bara försvinner iväg, och ändå känns det som man inte får mycket gjort. I morgon drar vi till huvudstaden för att kika på SM i lydnad och agility! Hoppas återkomma med motivation och ett litet uns inspiration – tävlingen närmar sig. Tills dess, några ögonblicksbilder från veckan.

Det verkar visst ta en jäkla tid att flytta domänen Nåja, så jag får väl blogga lite då

Fara och jag gjorde faktiskt ett försök i lydnadsklass 2 igår. Jag finner egentligen ingen anledning i att starta när vi inte är klara, men nu anmälde vi oss ändå. Och fick en trevlig dag trots skitresultat. Man får ta till sig det som man behöver träna på, och inse att uppvärmningen vi gjorde igår inte räcker på långa vägar.

Platsliggningen är ju vårt värsta moment. Jag vet till 99% att Fara ligger, så det är inte det. Men denna väntan. Jag vill bara höra ”tiden är ute”. Och som hon låg. Som ett litet ljus när jag kom tillbaka och tyst hade hon varit också, och första och enda 10:an

Startnummer 5 hade vi i alla fall, och jag försökte värma upp så gott det gick med koncentration, stadga och ställandet i inkallningen. När vi stod utanför planen och väntade på att bli inropade kom startnummer fyras hund förbispringandes precis brevid Fara, mot sin externbelöning , så det där fokuset liksom försvann. Det är något min hund ska klara, och som även inte ska göra att mitt fokus tappas. Men lite snäll tycker jag man kan vara och skicka sin hund något senare. Nåväl. Fria följet var ingen höjdare, pip, släpper position osv. Det var en lite svårare fria följ med många konstiga halter, något vi nog ska träna mer på. Läggande under gång är ju ett moment som sitter, så vi fick en 9 tror jag, men hon nosade?! Förbaskade hund.

Inkallningen då. Nosade där med, what?! Och har lång stoppsträcka. Stannade gjorde hon till slut i alla fall. Rutan har och är ju vårt paradmoment. Hon sätter ju den alltid den senaste tiden. Inte igår dock. Jag riktade in henne, men hon hade fokus och vindade in något i diket utanför staketet Hon stannar precis utanför så jag säger rutan igen, vilket brukar fungera eftersom hon har lärt sig att söka mitten. Jo, tjena. Första fina lilla 0:an i protokollet.

Nu började Fara ladda något så inåt… och det blev lekfullt gripande på apporteringen, tugg och startskall tror jag med. Vid hoppet hade hon laddat ännu lite mer. Skäller, slår i, skäller lite till, sätter sig långt ut, skäller ännu mer – vackert med andra ord. Ni kan ju gissa om hunden höll på att explodera vid fjärren! Och det gjorde hon med, skälla och utföra skiften är en prestation i sig, men inte riktigt vad jag vill ha

Senast Anders dömde oss var KM:et och där skällde hon hela inkallningen, så det blev en liten favorit i repris idag. Tävlingsledaren kläckte kommentaren ”det är mycket hund det där va?” – Nehe, det säger du inte. Och på helheten blev det ”något laddad”. Frågan är om vi såg samma hund. ”Något” är en grov underskattning. Fin-fina 99 poäng och en hedrande sistaplats. Vi fick till och med ett pris, trots att jag sa att med de poängen är vi knappast värda det

Missnöjd? Inte ett dugg. Fara är min tokiga, komplett jäkla idiotgalna hund, som det någon gång kommer bli fason på Tränar man inte ordentligt eller rätt, ja då kan man inte räkna med några bra resultat med en sån här hund. Det är så lite som krävs för att det ska tippa över totalt Men nu vet man var man behöver lägga fokus, och det är inte i momenten om man säger så.

Fara ligger plats

Igår var det kurs, trodde jag. Vi stod ensamma på klubben tills jag insåg att vi faktiskt kör varannan vecka. My bad. Jag la en spår istället, första på länge och jag gjorde det svårt för att vara oss. Började på äng och gjorde 90gradersvinkel, gick över ett dike och två stigar, för att sedan göra ännu en rak vinkel. Stigarna var för övrigt upptrampade av klövar, men jag tänkte väl inte att vildsvinen skulle vara så nära. My bad igen. Nåväl, 6 apporter i alla fall, 2 i tyg. Fara var het som tusan och spåret hann bara ligga 40 minuter. Mittensträckan gick dock väldigt bra, och hon vet ju egentligen vad hon ska göra. Hon liggmarkerade tre apporter självmant medan de andra behövde lite påminnelse.

Tillbaka till vildsvinen. Fara reagerade när vi gick över stigarna och visade raggen in mot skogen, och visst där stod det flera skuggor. Fara tog dock upp spåret igen och vi tuffade vidare (fort som attan). När vi kom upp mot övre planen, där slutapporten låg, var det uppbökat där. Fy säger jag bara. Läskiga djur. Glad att jag inte fortsatte spåret längre in i skogen som jag tänkt

Lydnad hann vi med också. Allt går åt rätt håll, men vi får gasa på om vi ska hinna bli klara för tävling. Fjärren är helt…ja vad ska man säga? Vi hörs om man säger så. Ett moment som det är svårt att jobba bort ljud i tycker jag.

Idag var vi i Linköping och miljötränade. Körde även lite lydnad inne på stora torget inför publik som antagligen tyckte jag var knäpp. Smällar man får ta

När man behöver andas. Höstfärger, morgonljus, världens finaste schäfer – en perfekt kombination.

Sitter på föreläsning om forskningsmetodik, och eftersom det är precis så roligt som det låter så bloggar jag lite istället

Vi tränar en hel del, och det går framåt och bakåt. Jag har ”tyvärr” anmält till en klass 2 alldeles för snart så vi hårdtränar! Fara fick besök två gånger på platsliggningen i måndags, vilket resulterade i att hon sa ifrån och kom till mig. Men jag hoppas att inget är förstört. De övriga momenten är väl inte under full kontroll precis, och vi har återigen fått problem med för mkt ljud

Vår sida kommer förövrigt eventuellt att vila ett tag framöver. Jag byter webbhotell, och domän ska pekas om, wordpress ska installeras igen osv. plus att jag håller på med ett nytt tema. Men förhoppningsvis blir inte nedtiden allt för långt.

Fara i morse, i sitt nya halsband!

Paxa, Fara och Lasso igår på höstpromenad

Studierna har verkligen allt fokus just nu, och andra saker prioriteras mindre. Men det är så roligt – och jag lär mig massor Det svåraste för min del är som sagt den grafiska biten. Vi har lämnat in ett par uppgifter nu, och det går helt okej. Det är inte bara det att jag aldrig jobbat i programmen (illustrator), utan jag har verkligen världens sämsta fantasi och svårt för den kreativa biten.

De två senaste uppgifterna jag har lämnat in, ett superhjälte-serieomslag, och ett fotomontage omgjort till popart. Inget jättevackert precis, men som sagt jag har lärt mig en hel del

Hundträningen då. Ja, nästan obefintlig och det vi gör isn’t pretty. Fara är totalt galen för tillfället. Om vi ska hinna ta tvåan får vi lägga i en högre växel det är något som är säkert

Jaha, lyckades visst radera inlägget igår när jag skulle lägga till en bild. Lite trött tydligen. Nåja, jag orkar inte skriva om men det var ett sånt där roligt politiskt inlägg om SD, fel block vann osv.

Jag drattade på arslet igår, vilket i och för sig är en vanlig del i min vardag Trots ömmande knä så var vi på kurs igår i spöregn, och hur tråkigt det än är att skriva detta varje gång – men vissa saker går bra och andra inte. Men jag har bara mig själv att skylla, för lite träning och belönat fel. Ett exempel är rutan som vi nött ett par veckor och det har känts som den sitter. Nu senaste dagarna har jag visst lyckats belöna dra åt vänster och ställa sig utanför

Platsliggningen vägde jag inte in så mycket i det som hände, vilket kanske andra gjorde. Fara låg uppåt 1,5 minut med andra hundar och gömd matte, när jag gick tillbaka och belönade. Innerst inne vet jag ju att jag inte behöver gå tillbaka förrän vi är klara men det är ett sånt där inpräntat beteende. Hon har fortfarande sin externa belöning bakom, och frustrationen av att jag går iväg igen blev lite för stor igår och hon kom knatande efter när jag gick mot planket andra gången. Och det gjorde att tre hundar till reste sig, woops! Nåja, alla la om och vi var nog bara två som valde att chansa på att gömma oss igen. Envishet är bra att ha

Nu är det mycket detaljarbete som behövs i alla moment, i andra betydligt mer än så. Men jag tror vi ska sparka oss själva i baken och anmäla till en klass 2 om någon månad.

Nu är det dags för föreläsning! Gött att kunna sitta i slappkläder i soffan

Min psychodog!

Konstigt det här med nervositet egentligen. Förra hösten när vi skulle till Mjölby och göra MH:t med hela kullen, var jag så vansinnigt nervös.  Igår däremot så var jag ganska lugn, lite spänd såklart men inte alls farligt. Jag hade bestämt att inte göra själva ”testet” till mer än vad det faktiskt är, en beskrivning på vad jag har för hund. Helen följde med som moraliskt stöd och filmare, och vi åkte tidigt för att kunna ta det lugnt och komma i tid. Helen hittade ett MH på Kumla BK som skulle hinnas med innan Fara och Rymma drog igång med sina löp, men tyvärr knep inte Rymma så länge.

Fara var taggad som tusan trots att klockan inte var med än 5.00 när vi åkte. Vi stannade typ halvvägs och rastade och hon fick röja runt en stund lös i skogen. På plats på brukshundklubben runt halv åtta, och Fara var första hund. En kort rastrunda, och lite lydnad och bus för att värma upp – något jag bestämt mig för att göra efter förra gången.

Denna gång var det bara karlar på MH:t Men det vara bara att hålla tummarna och hoppas att det vi jobbat med skulle visa sig. Hanteringen gick bra, hon tycker inte det är världens roligaste men hon blev inte låg. Sedan kom momentet som Fara absolut inte gillar, och det var där hon bestämde sig för att testledaren inte var något att lita på förra gången. Den här gången gick det dock mycket bättre! Denna testledare var det lite med ”jävlar anamma” i! Han började med att försöka locka henne ifrån mig efter order från beskrivaren, men hon ville helst inte hänga med. Då tog han henne och helt enkelt bara gick, och då ser man hur Fara ändrar på sig. Hon behöver den tydligheten, att det här gör vi och så här ska du göra. Hon engagerar sig inte i testledaren men följer med honom utan att streta emot och hanteringen var inga problem. Hon släpade honom inte heller tillbaka till mig (tror jag)

På leken syntes det att vi lekt mycket den senaste tiden. Så fort jag tog henne i halsbandet så gick hon in i att nu ska vi leka! Hon kampade riktigt bra med testledaren, och hade jättefin bakåtsträvan när han var passiv.

Lilla jakten sprang hon inte på, varken första eller andra gången. Jag tyckte att hon såg intresserad ut, men hon vet som sagt att hon inte får röra leksaker hur som helst

I aktiviteten trodde jag hon skulle gapa mer, men hon var tyst. Snurrade runt, nosade, käkade gräs, kissade osv. Jag stod och tittade upp i ett träd så jag får kolla på filmen sen.

Jag trodde faktiskt hon skulle leka på stora jaktbytet, och jag tror även hon skulle ha gjort det om vi fått lite mer tid och figgen hade jobbat bättre. Hon var väldigt intresserade och sprang ända ut, men vände och kom tillbaka. Sedan sprang hon ut halvvägs igen, och där bröt man. Reglerna är väl sådana men jag är nästan hundra på att hon hade sprungit ut och lekt om hon fått lite mer tid på sig.

Jag lattjade och klappade om henne mellan varje moment, men hon höll överlag ihop fint. På dumpen så blev hon lite skraj, hon pep till och stannade, men hon blir inte arg. Sedan går hon runt overallen så jag hinner gå halvvägs när hon går fram och kollar av den. Hon har inget större intresse eller rädsla för den när vi går förbi. Beskrivaren gav henne en 5 på rädsla på skramlet, något jag inte kände att hon gjorde men filmen får utvisa. Även här behöver hon lite stöd så när jag gått halvvägs knatar hon fram och nosar av. Inget kvarstående vad jag kan se heller

Sedan var dags att möta äckliga spöken i skogen. Publiken stod och pratade under momentet vilket jag kan tycka är väldigt onödigt. Inget som störde oss dock. Här trodde jag faktiskt Fara skulle agera annorlunda, ta till mer hot och våga stå kvar längre. Hon stod kvar en stund men valde sedan att backa iväg. Även här ville hon runda spökena från det håll de kom ifrån, och hann ställa mig brevid spöket innan hon kommer fram. Hon visar inget större intresse, det är en människa typ. Hon är mer intresserad av var de kom ifrån och vill kika där. Men hon går fram till båda spökena och de får klappa henne.

Vid det här laget har hon fäst sig vid testledaren Hänger på honom, och hon leker ännu bättre under andra leken. Skotten var inga problem, varken under lek eller passivitet. Hon kollar var det kom ifrån men inget mer – vilket jag inte heller har oroat mig för trots att hon är sparsamt utsatt för skott.

Beskrivaren tycker det är en trevlig hund, som är lite småosäker för människor. Hon har inga större problem med hantering men slipper gärna om det är människor hon inte känner. Hon leker gärna och kampar bra. Han tycker hon visar stor nyfikenhet, och har inga problem att lösa saker och ting. Hon visar inte heller några kvarstående rädslor. Hon väljer att gå ifrån problemet istället för att ta fighten och visar knappt något hot genom hela testet. Fara bygger på sig lite grann, men hon håller ihop mycket bättre än vad jag trodde. Och istället för att leka sämre så leker hon mycket bättre på andra leken. Helen sa till beskrivaren att vi får belöna upp henne på karlar, men det tyckte han inte man skulle göra på flickor haha

Lite skit får man höra med, som vanligt på hundtillställningar. Det stör mig när folk som inte ens har rasen kommenterar min hund, och som tydligen inte har så stor koll på vad de själva har i snöret heller. Men jag är nöjd med dagen, och Fara uppförde sig så som jag trodde och i vissa fall bättre. Hon saknar bitar, och vi ska fortsätta jobba med dem. Och det känns så jäkla skönt att ha det här avklarat! Nu ska vi ta och fixa till appellen!

Här hittar ni Faras MH-protokoll